“Ni minnes säkert att jag lemnade i era händer en biljett, när jag sist hade äran tala med er“, började Armand.
“Ja, monsieur“, svarade hertiginnan.
“Sedan ni emottagit och läst den, var ni öfvertygad om att hertigen skrifvit den.“
“Ja, då var jag öfvertygad derom.“
“Men följande dagen, som var er brölloppsdag, hade ni en annan tanke om biljetten?“
“Ja“, svarade hertiginnan med svag röst, liksom hade det kostat henne möda att medgifva detta.
“Ni trodde den vara ett förfalskadt dokument?“
Hertiginnan nedslog förlägen sina ögon.
“Men hvem ansåg ni hafva ... O min Gud! jag tröttar er med mina frågor, jag plågar er kanske?“
“Nej, nej! ... fortfar, monsieur!“