Gudinnan uppstiger i charen, som tillslutes efter henne, hvarefter det bär af öfver gator och torg, genom barrierer och befästningar — den ilar, den flyger.
Efter ungefär en halftimmes rastlös flygt stannar charen.
Den ståtlige lakejen öppnar dess dörr.
“Behagar nu madame stiga ut?“ frågar den ståtlige.
“Vi äro då framme?“ läspar den sköna, hvars lilla fot synes darra af otålighet.
“Gå försigtigt utför fotsteget.“
“Men jag ser ej till hans höghets villa“, anmärker dansösen ganska riktigt.
Hon känner väl att hon trampar på gräsvall, men hon ser ingenting annat än aflöfvade buskar och träd, öfver hvilka himmelen hvälfver sin svarta dôme.
“Hans höghets villa är helt nära“, svarade den ståtlige, “men jag hade glömt en vigtig sak.“
“Hvad är det?“ frågar dansösen.