Han hade knappast slutat detta arbete, förrän fem slag på en klocka hördes från de yttre rummen.
Den andlige, som med mycken uppmärksamhet räknat slagen, tände ånyo vaxstapeln och gick ut.
När han för andra gången återkom, följdes han af baron S:t-Bris, som, utan att taga af sig kappan, slog sig ned på en stol.
“Ni kommer till fots, baron?“
“Nej, jag lät vid början af gatan min kabriolett vända om och fara hem ... Det är mindre rådligt att åka i kabriolett, åtminstone för det närvarande.“
“Det börjar då bli alvarsamt?“ frågade Brédôt ganska muntert.
“Paris ser åtminstone alvarsamt ut, och det har alltid något att betyda, som ni vet.“
“Det har mycket att betyda.“
“Men på hitvägen träffade jag abbé Saint-Romme.“
“Abbé Saint-Romme ... Än sedan?“