“Han berättade mig att han inom Faubourg S:t-Antoine mött flere folkhopar som ropat ...“
“Ned med Ludvig Filip!“ inföll brodern; “jag finner ingenting hvarken ovanligt eller olyckligt deruti.“
“Men de ha äfven ropat: Ned med Jesuiterne! och det är, om ej just så ovanligt, åtminstone föga lyckligt.“
Brédôt teg och syntes hafva förlorat sitt glada lynne.
“Fruktade abbé Saint-Romme något för det heliga kollegiet?“ frågade han slutligen.
“Det tycktes nästan så ... Men det är egentligen icke för att tala om det som jag nu kommit hit ... Jag har varit vid icke mindre än fyra barrierer och funnit att icke en gång en katt kan smyga sig ut obemärkt. Följaktligen är det en omöjlighet att komma till Montmorency, der jag likväl hade allt så väl i ordning ... Hvilken fördömd otur!“
“Nå, hvad ämnar ni nu göra?“
“Det återstår mig endast att göra hvad vi i middags talade om.“
“Det blir mig besvärligt, men det kan möjligtvis gå för sig.“
“Det måste gå för sig ... Nu eller aldrig!“