Bluser med cigarrer äro i Paris icke bättre anskrifne än små kappor med cigarrer i Stockholm, dessa sednare kände sedan 1838 under namnet “rabulister.“
Men rättvisligen bör erkännas att de sednare äro ganska menlösa, åtminstone i förhållande till de förre.
Blusen låter gerna rutorna sitta qvar i fönstren, ty han har endast otaldt med dem, som sitta bakom rutorna.
Men detta gör också att man i Paris aldrig skrattar åt honom, såsom man gör åt rabulisten i Stockholm.
Blusen är ett vandrande Damocles-svärd, färdigt att hvart ögonblick från höjden af någon barrikad falla ned öfver hvar och en, som icke har skäl att klaga öfver det beståndande.
Under sådana förhållanden är klart att blusen för den sednare måste vara en landsplåga.
Men denna botas ej med stål och bly, emedan stål och bly äro för mycket hårdsmälta.
Här vore visserligen ett tillfälle att tala något om mat och dryck, hvilka icke allenast äro lättare att smälta, utan äfven alldeles oumbärliga, till och med för bluser.
Men för denna gången måste vi åtnöja oss med att kasta en flyktig blick in i de boningar, som man i allmänhet anser goda nog åt bluser, ehuru man, med en sidoblick in i fängelserna, aldrig kan begripa hvarför brottet skall må så bra, under det att fliten och ärligheten må så illa.
Den svenske arbetarens stuga är ett prakt-rum emot den håla, som bebos af den franske arbetaren.