Antingen har han sitt hem i dessa underjordiska bostäder, dit dagsljuset med möda intränger från en glugg vid taklisten och der han går i beständigt fotvatten under den regniga årstiden, eller också är han inhyst på någon vind tätt intill takplåtarne, der han sommartiden inandas en luft endast jemförlig med de beryktade venetianska blykamrarnes.
För att framte ett exempel, vilja vi för närvarande blott nämna att modehandlarne i Paris, hvilkas granna bodfönster väcka de förbigåendes beundran, alls icke sky för att inhysa fem eller sex modister i en vinds-skrubb, icke större än att fem eller sex smala sängar med möda kunna rymmas der, ty det vore naturligtvis för dyrt att hyra särskilda rum åt sitt folk.
Och likväl synas modisterna, som till det mesta äro unga välklädda flickor, de minst beklagansvärda af arbetarklassen.
Man kan då göra sig en föreställning om de öfrigas belägenhet, isynnerhet deras, som äro gifta och ha barn.
Den tålmodigaste menniska kan ej i evighet stekas på en vind eller trampa vatten i en källare, isynnerhet när han finner att ingen alvarligt bemödar sig att lindra hans öde.
Deraf kan möjligtvis till någon del förklaras den ovilja, som blusen i Frankrike hyser mot nästan hvarje person som har glace att svalka sig med och endast behöfver bada för sitt nöje; deraf hans fallenhet för barrikader och gatustrider, hvilka ej kunna göra honom olyckligare än han redan är; deraf, med ett ord, blusens dåliga anseende hos hvarje ordningens vän eller, rättare sagdt, hvarje vän af det slags ordning, som bestämt allt åt några få och intet åt millionerna.
Om det är en beklagansvärd sanning att alla i denna jämmerdalen icke kunna vara lycklige, så är det äfven en sanning att ingenting så mycket tröstar den olycklige som den lyckliges deltagande.
Derför blott något mera deltagande för blusens lidande, och man skall mindre behöfva frukta hans armar.
Men deltagandet efter revolutionen är ej större än det var före den[4].
Den blus, som nu var i fråga och som vid sig fästat den unge löjtnantens uppmärksamhet, syntes visserligen icke vara af det förtviflade slaget, men han rökte cigarr, och att, i en tid af uppror och allmänt missnöje, röka cigarr midt framför näsan på en högvakt, är en djerfhet som måste väcka misstroende och förargelse.