“Hvad vill ni? hvarför stannar ni här? hvarför går ni icke vidare?“ voro de tre frågor, som löjtnanten temligen barskt och vresigt kastade emot den unge blusen.
“Det är då förbjudet att stå?“ frågade blusen.
“Det måtte ni väl veta.“
“Men när man är ensam?“
“Är detsamma ... Var derför god och gå vidare, och det genast, monsieur!“
“Ja, jag skall genast aflägsna mig“, svarade blusen och gjorde min af att gå, men tappade i detsamma cigarren.
“Parbleu!“ mumlade han derför och började söka på marken efter sin cigarr.
“Nå, ni går icke“, anmärkte löjtnanten.
“Tillåt mig blott att leta rätt på min cigarr“, bad blusen, ifrigt letande.
“Onödigt ... Avancera, monsieur“, fortfor officeren.