“Lyssnen!“ bjöd han sedan.

“Nåväl?“ frågade Eugène trumpet.

“Hvad hören I?“ frågade Armand.

“Jag hör steg af en marscherande trupp“, svarade en.

“Ett kompani fotfolk som är i antågande“, tillade en annan.

“Hvarför icke så gerna en bataljon?“ frågade Armand; “hvarför icke ett regemente, två regementen? ...“

“Nå, än se’n? än se’n?“

“Än se’n? ... Raskt från Champs-Elysées, och ingen halt förrän på S:t-Honoré!“

Efter dessa ord ilade Armand tvärs öfver Champs-Elysées.

De trettio följde honom med högvaktens gevär och kartuscher; men ingen af dem kunde utgrunda sin anförares mening.