Ingen tillhör den blå mannen, fast den blå mannen tillhör hela verlden.
Man tror sig ha uträknat att den blå mannen dagligen utgifver ganska mycket pengar till uppköp af poletter på mat och ved, men ingen känner hvarifrån han tager dessa pengar, emedan han aldrig tillhört något välgörenhetssamfund, hvarken inom eller utom landet.
Man gissar att han i sin ungdom ärft eller förvärft en större förmögenhet, men ingen vet hvar han insatt sina kapitaler eller uppbär sina räntor.
De vidskeplige anse honom stå i förbund med osynliga makter, öfver- eller underjordiska, goda eller onda, och kanske tro de helst på hans beröring med de sednare, emedan dessa vanligen betraktas såsom större affärsmän och penningkarlar än de förre.
Ingen vågar dock påstå att den blå mannen af dem han hjelpt fordrat någon förskrifning, vare sig med svart eller rödt bläck, och till ondt har man aldrig hört honom råda.
Den blå mannen har aldrig bebott någon annan lokal än det der hvalf-rummet vid rue de la Paix.
Men huset, hvartill berörde rum hörer, har icke alltid varit så stort och grannt som det nu är. Det har under årens lopp ombytt flere egare och derunder blifvit utvidgadt både på höjden och bredden.
Men under alla dessa förändringar har den blå mannen bott qvar, och det säges, att han af husets förste egare betingat sig rättighet att bo der till döddagar.
Den blå mannen har således blifvit ett onus för de sednare husvärdarne.
Hans rum, beläget åt gatan, skulle vara särdeles tjenligt till en mindre salubod, och en salubod vid rue de la Paix, om än aldrig så liten, inbringar en betydlig hyra.