Derför ville gerna husvärdarne blifva qvitt en menniska, hvilken endast gjorde dem godt, som icke voro husegare.
Men då de icke kunde uppsäga honom till afflyttning, togo de sig till att orimligt öka på hyran.
Det var isynnerhet tvänne husvärdar som gjort sig skyldiga till detta prejeri.
Men man berättar, att den ene af dem kort tid derefter nödgades göra bankrutt och att den andre en morgon befanns hafva hängt sig på fönsterposten.
De sednare hyresvärdarne, ehuru för öfrigt icke troende på skrock, misstänkte likväl att Guds välsignelse möjligtvis hade något gemensamt med den blå mannen, hvaraf följde att de nedsatte hyran till dess första belopp, och man har icke hört att någon af dem bankrutterat eller hängt sig.
Det nämndes att den blå mannen aldrig tog emot besök af någon. Men det vore fruktlöst att besöka honom, emedan, till följd af hyresgästens utgång tidigt på morgnarne, luckorna för hans kammarfönster hela dagen äro tillskrufvade och nyckeln till dörren beständigt liggande i hans ficka.
Men den blå mannen har icke ens någon betjent eller städerska, som kunde taga emot visit-kort, i fall man vore hugad att lemna honom ett sådant.
Nyfikne, som velat veta huru en menniska, hvilken de ansågo för rik, bergade sig utan betjent eller städerska, hade flere gånger lemnat sina sängar mycket tidigt enkom för att gå förbi fönstret till det besynnerliga hvalf-rummet.
De hade då funnit fönstret öppet och den blå mannen sjelf stökande derinnanför med uppbäddning, sopning och damning.
De nyfiknaste hade gått fönstret så nära som möjligt och dervid blickat in i hvalf-rummet, hvars hela bohag med lätthet kunnat uppfattas i en enda blick.