“Det finnes då äfven ett petite patente?“
“Ja, men då får jag ej sälja en gros och icke exportera mina tillverkningar ... Vidare måste jag skatta för portar och fönster, så till exempel för porten till mitt magasin 22 francs samt 2 för hvart fönster. Ännu har jag ej räknat de rum, som vi sjelfva skola bo uti.“
“Boden bör vara stor och grann och man får icke se på hvad den kostar ... Men vi kunna nöja oss med ett enda boningsrum, och ett sådant få vi hyra oss för mindre än tvåhundra francs ... Det är ju så, att den, som betalar mindre än tvåhundra francs i hyra, slipper betala någon skatt?“
“Ja ... Men man får ej ett rum vid boulevarden för tvåhundra francs.“
“Det är onödigt att bo vid boulevarden ... vi kunna bo hvar som helst; vi få knappa in på allt som rörer vår egen beqvämlighet ... det är ej med den husliga lyckan som med den årliga beskattningen, att den rättar sig efter hyran.“
“Mycket rätt, Collette, och allt skall bli så bra så.“
“Jag är öfvertygad derom, ty du är en god gosse, Félix; du skall också bli nöjd med mig ... Jag både skrifver och räknar temligen bra, så att du ej behöfver anmärka något mot bokföringen.“
“Det tror jag också ... Ja, vi skola bli det lyckligaste par ... Men i en sak är jag ännu icke ense med mig sjelf.“
“Och hvad är det?“
“Om jag bör ha fixa priser på mina tillverkningar.“