“Det bör du icke ... Bättre herrar köpa aldrig sina kläder hos skräddare med fixa priser, och du kommer att få många bättre kunder, du.“
“Det är icke så gifvet det, Collette.“
“Icke det? ... Jag, som varit kammarjungfru hos en hertiginna, skulle således icke kunna skaffa oss de förnämsta kunder? ... Jag sitter i boden, jag, förstår du, och jag vill se den som icke skulle ge hvad jag begär ... Var lugn, gode Félix.“
“Du känner då många förnäma herrar, Collette?“ frågade Félix, icke alldeles lugn.
“Ja, ganska många, till och med flere än som kunna rymmas i vår blifvande bod.“
“Aj!“
“Du kan vara trygg, Félix ... jag låter icke pruta med mig hvarken i ett eller annat.“
“Vi måste, åtminstone till att börja med, undvika allt öfverflöd för vår egen del.“
“Ganska riktigt ... Också går jag blott en gång i månaden på vaudevillen ... Men du måste också, å din sida, låta bli att röka mera än en cigarr i veckan, ty det är mycket dyrt att röka cigarrer[5], isynnerhet om de skola vara goda, ty dåliga vill jag icke veta af.“
“Ja, det skall nog bli bra, Collette ... Men i början blir det nog bekymmersamt ... Jag kan just icke påräkna mycket af min far ... han är visserligen förmögen, men jag har många syskon och ...“