“Men du glömmer då att jag är långt ifrån att sakna medel ... jag skulle knappast vilja gifta mig utan att allra minst hafva lika mycket som min man att föra i boet ... Hertiginnan har ...“
“Ah, du har då redan nämnt något för hertiginnan?“
“Ja, min vän, och hon har lofvat oss vida mera än jag någonsin kunnat drömma om ... Du tror kanske icke, när jag säger dig att hon lofvat oss trettiotusen francs!“
“Trettiotusen francs!“ ropade Félix, stannande förvånad.
“Dessutom har hon lofvat att framdeles vara oss till nytta, om vi skulle behöfva henne.“
“Hon håller då mycket af er, den goda hertiginnan?“
“Jag tror visst att hon har skäl att vara nöjd med mig ... Men jag misstänker ändå att det ej är helt och hållet för min skull som hon ger oss så mycket pengar.“
“För hvems då?“
“Hertiginnan sätter stort värde på din förträffliga kusin.“
“På Armand?“