“Om du vore en man, skulle jag fordra ditt lif“, svarade Félix.
“Bra, Pierrot! ... Men som jag icke är en man ...“
“Så fordrar jag nästa française.“
“O! en dans är ofta mer än lifvet.“
“Den är en narr, som icke fordrar det mesta“, yttrade Félix, mätande med sina blickar debardörens retande gestalt.
“Godt! jag tillhör dig“, försäkrade denne, räckande Félix sin hand, troligtvis mera belåten med en dansande än en grubblande Pierrot.
“För hela maskeraden?“ frågade Félix med förtjusning.
“Du är djerf ... men låt mig först se hur du förer dig i françaisen.“
Derefter kastade sig Pierrot och debardören in i trängseln.
Armand stod qvar på sin plats, tilldess orkestern uppspelte françaisen, hvarefter han ämnade sig fram till en annan sida af salongen.