Någon slog honom på axeln.
Han vände sig om och blef varse Albert, hvilken vi, under loppet af denna berättelse, vid ett par tillfällen funnit på vår hjeltes väg. Albert var omaskerad och i vanliga svarta kläder.
Högst få äro de som på de franska maskeraderna begagna vanliga svarta kläder, då deremot de flesta hafva karakters-masker, hvilket är raka motsatsen till hvad som brukas på de svenska.
“Välkommen till Paris!“ helsade Albert.
“Fägnar mig att få se er, monsieur!“ besvarade Armand helsningen.
“Jag vågar knappast smickra mig med det“, yttrade Albert något ironiskt: “det har snarare förefallit mig som om ni undveke mig.“
“Hur kan ni tro det?“
“Ni har icke besökt mig efter er ankomst till Paris.“
“Men ni torde likväl veta att jag på vederbörlig ort gjort reda för min resa.“
“Jag vet det, och vi ha alla möjliga skäl att vara nöjda med er.“