“Så mycket bättre“, svarade Armand kort.
“Men det tycks som om ni icke mera vore nöjd med oss.“
“Hur då?“
“Eftersom ni lemnat La Réforme och flyttat in i Le National.“
Upplysningsvis bör kanske nämnas att Le National och La Réforme voro tvänne republikanska tidningar som på den tiden utgåfvos och af hvilka den förre redigerades af Marrast och den sednare af Ledru Rollin. Beggedera hade sina mäktiga partier, det förra bestående af de mest bildade inom nationen, och det sednare förnämligast af arbetsklassen samt till följd deraf starkast, åtminstone hvad antalet beträffade.
“Det är ett karnevals-skämt, när ni talar om min flyttning från den ena tidningen in i den andra“, svarade Armand, “ni som mera än någon annan vet att jag, tyvärr, saknar all författareförmåga.“
“Ni låtsar icke förstå mig, monsieur Armand, ehuru ni ganska väl begriper hvad jag menar.“
“Och det är?“
“Att ni, efter att förut nitiskt hafva tjenat oss, numera tjenar Marrast och hans vänner.“
“Det är icke personer utan saker jag tjenat och tjenar ... Den sak, som förefaller mig klarast och möjligast, den egnar jag min obetydliga tjenst och det af hela mitt hjerta.“