“Vår sak skulle således hvarken vara klar eller möjlig?“ frågade Albert med ett medlidsamt löje.
“Detta ställe är just icke det lämpligaste för ett samtal som detta“, anmärkte Armand.
“Jag medger att det är en stor skilnad emellan Le National och La Réforme“, yttrade Albert.
“Så-åh!“
“När den sednare handlar, pratar blott den förre ... men det är icke med öppen mun och korslagda armar man når målet.“
“Le National skall veta handla, när tiden blir, och skall äfven nå målet, utan att, såsom La Réforme, hafva lofvat mera än den kunnat hålla.“
“Denna visdom har ni lärt er utantill i Le National.“
“Jag har läst den innantill under mina resor i departementerna ... Ehuru sjelf arbetare, ser jag icke huru ens hälften af de förhoppningar, ni gifvit arbetsklassen, skall kunna uppfyllas ... Att uppdrifva åskmoln på himmelen utan att i tid skaffa sig åskledare, är en visdom, som jag ej kan förstå.“
“Men förstår ni då icke att ...“
Samtalet, som förts hviskande, afbröts genom françaisens slut.