Lyktan spred omkring sig ett matt sken, men man kunde likväl märka att vapenförrådet blifvit betydligt tillökadt sedan vårt förra besök i den underjordiska rustkammaren.
Armand kastade en blick öfver vapensamlingen.
Han tog genast ett par terzeroler och laddade dem. Han stoppade dessutom några patroner i sin ficka. Det var ingen brist på patroner, ty, i stället för en fjerding krut, funnos der nu trenne, och alla öfverfylda med färdiga patroner.
Den revolutionära propagandan hade varit verksam, oaktadt vår hjeltes frånvaro.
Sedan Armand gömt terzerolerna hos sig, blottade han en värja med stukat-klinga, hvars egg han pröfvade.
Som allt befanns ganska godt, fästade han värjan vid sitt blus-skärp och ämnade derefter lemna rustkammaren.
Men han fann att han äfven behöfde något, hvarmed han kunde spränga portar och väggar, emedan terzeroler och stukat-klingor icke med fördel dertill kunna användas.
För detta ändamål började han undersöka några musköter och fäste sig företrädesvis vid dem, som hade de bastantaste kolfvarne.
Men ehuru han fått reda på den solidaste, tviflade han likväl på att kunna af den hafva all den nytta han väntade sig.
Han önskade sig en jernstör, ju tyngre, dess bättre.