Jernstörar äro enkom till för att bryta upp gator och störta murar. De borde derför icke gerna kunna saknas i en sådan rustkammare som den ifrågavarande.
Men Armand sökte förgäfves.
Radikalerne hade icke ansett det löna mödan att föra dit jernstörar, emedan dessa tillhörde det slags vapen, som icke förbjudas.
Det skulle gå slätt både med allmänna och enskilda arbeten, om man förbjöde bruket af jernstörar.
Annat är förhållandet med bössor och pistoler. Det är blott regeringarne som kunna ha nytta och nöje af dem.
Armand ämnade således fly till bösskolfven, då han lyckligtvis erinrade sig att han förut sett en jernstör i denna källare, ehuru han nu icke såg till den.
Han fattade derför lyktan och började med mera uppmärksamhet söka invid väggarne.
Denna gången sökte han icke förgäfves.
Han upptäckte jernstören, som befanns lutande mot en vägg.
Han rörde den. Men den var djupt nedstött i marken och hade till granne en jernpik, som likaledes var nedkörd i källarens jordgolf.