Äfven detta gjorde broder Brédôt, ehuru han nog med mera liflighet skulle hafva verkstält det, om han varit utanför.
“Var nu god och titta åt höger“, fortfor Armand.
Den helige tittade åt höger och drog en djup suck, fast han icke såg något annat än en kullstjelpt emma och ett par fina lackerade stöflar, som sträckte sig fram under emman.
“Tyst! hör!“ hviskade hertiginnan till Armand.
“Hvad?“ frågade denne.
“Jag hörde buller från källaren derinne“, svarade hertiginnan med ängslan.
“Ah!“ ropade Armand med glädje, “det är mina vänner ... Klockan är då ändtligen nio!“
“Nej, men se ett hål i muren!“ hördes en röst från den yttre källaren.
“Och ljus innanför“, tillade en annan.
“Hvem derinne?“ frågade Armand, utan att likväl förlora broder Brédôt ur sigte.