“Du är så nyfiken, söta Collette.“
“Nej, men jag är orolig för din skull, Félix ... Detta ställe behagar mig icke.“
“Hvarför?“
“De personer, som jag redan sett, förefalla mig ganska förfärliga.“
“Bah! ... fattiga, men ärliga arbetare ... några andra ha vi ej sett.“
“Det är möjligt, men ...“
“Vet du, Collette, att den der drägten riktigt klär dig“, komplimenterade Félix, mönstrande med välbehag sin älskarinnas gestalt.
“Du tycker det, Félix, och jag tycker det verkligen sjelf, om jag skall vara uppriktig“, svarade Collette, stigande upp från stolen och dragande blusskärpet hårdare om sitt lif, så att hon blef ännu smalare.
Fruntimmer tycka alltid att de se bättre ut i karlkläder och äro derför mycket roade af en sådan drägt.
Vi för vår del kunna ej instämma deruti. Karlkläderna göra de sköna så små och oansenliga, betagande dem dessutom det luftiga mystiska behag, som den vida, fladdrande kjorteln alltid medför.