“Vive la république!“
I detta rop instämde de, som jemte Armand stodo på barrikaden.
Ögonblickligen upprepades samma rop öfver hela gatan från barrikad till barrikad, från fönster till fönster.
“Vive la république!“ ropade yrvaken den unge mannen, som nyss sofvit, men nu reste sig upp i sängen, gnuggande ögonen.
“God morgon, monsieur Eugène!“ helsade Armand den yrvakne.
“Ah, det är ni, Armand!“ svarade Eugène med en glad nickning; “jag drömde att jag stod på ena tornet af Notre-dame ... Men så högt hafva vi ännu icke kommit, efter hvad ni kan se ... dock äro vi på god väg ... Är det långt lidet på morgonen?“
“Solen har gått upp långt före er“, svarade Armand.
“Det tror jag väl, hon behöfver ej använda natten för att bygga barrikader, hon ... Nå, hur finner ni vårt arbete?“
“Godt, ypperligt!“
“Hur ser det ut på de andra ställena?“