“Bra, man har varit flitig öfverallt.“
“Hur är det? ... Jag har drömt om kanonskott och handgevärs-salfvor.“
“Ni är sanndrömmare ... Flere barrikader äro redan angripna, men värdigt försvarade.“
“Tänker ni stanna qvar hos oss?“
“En halftimme ungefär.“
“Hvart tänker ni sedan begifva er?“
“Till rue S:t-Antoine ... jag är nyfiken att se hvad den Blodröda Fanan har för sig ... Men, à propos, hvad tycker ni om vår fana?“
“Jag trodde det var morgonrodnaden som sväfvade öfver mitt hufvud.“
“Det är också en morgonrodnad, Eugène, och den bebådar den nya dagen ... För öfrigt är den ett verk af vestern, ty den är skänkt åt oss af gubbarne på Bicêtre.“
“Ära och heder åt gubbarne! och välsignad vare vestern, som icke är annat än morgonrodnadens fader! ... Lefve den trefärgade fanan! ... den kommer lagom för min sista vers.“