“Ja.“
“Har ni konjak, guddomligaste varelse?“
“Ja, jag har allt hvad ni vill.“
“Allt hvad jag vill, och ändå alltid mera öfver ... Ni är en ängel, Marly! ... Är kaffet varmt?“
“Se här, drick!“ sade Marly och räckte poeten genom fönstret en kopp rykande kaffe.
“Skönt! ... jag är alldeles genomregnad ... Jupiter pluvius är en tråkig guddom, men det gör ingenting, bara han i ena fickan har en trogen älskarinna och en kopp kaffe med sin “petit verre“ i den andra ... Ett ypperligt kaffe, Marly ... Men hvad har ni för godt i den lilla näpna korgen, som hänger vid er arm?“
“Jag har charpie och bindlar“, underrättade Marly.
“För min räkning?“
“För alla, som behöfva det, men isynnerhet för er, det kan ni väl förstå.“
“Ack, hvad ni är god! ... ni vill då förbinda mig, i fall jag blir sårad?“