“Ja visst, jag undrar just hvem som skulle göra det bättre er till lags än jag ... Ni är alltid så fasligt kinkig af er, monsieur Eugène.“
“Det är bara för att öfva ert himmelska tålamod ... Men hvar är konjaken?“
“Här.“
“O, min gud, hvad den är liten! är det glas för en sådan barrikad?“
“Jag hade icke mera pengar ... jag letade på ert bord och vände ut och in på alla lådorna, men ingen enda sou, bara fullklåttradt papper, bara de välsignade verserna.“
“Är det bara det? ... ni sårar min egenkärlek, Marly, utan att kunna förbinda detta sår.“
“Det är också icke er egenkärlek som jag tänker förbinda, Eugène.“
“Det gör ni rätt i, Marly ... Men antingen ni förbinder mig eller ej, så blir jag er förbunden så länge jag lefver ... Men dör jag, så tag aldrig mer en poet till älskare, ty poeter äro de odrägligaste älskare på jorden.“
“Ja ibland“, medgaf den uppriktiga grisetten.
“Alltid, alltid, goda Marly!“