“Hå“, svarade portvaktaren, “hvilken annan skulle det väl vara än madame la duchesse, monseigneurs gemål?“
Hertigen sjönk ned på katafalken.
Katafalken, som nyss förlorat ett lik, tycktes i ersättning hafva fått ett annat.
Portvaktaren tappade sin hatt och stirrade bestört på monsieur le duc.
“Gå in efter ett glas vatten“, befalde grefven portvaktaren; “ni ser ju att hertigen mår illa.“
“O min gud!“ ropade portvaktaren och skyndade in i portkammaren.
“Er arm, hertig“, sade grefven till de Beaudreuil, sedan portvaktaren försvunnit, “jag vill föra er tillbaka till er vagn.“
Hertigen fattade mekaniskt grefvens arm och lät sig föras ur porten.
“Öppnen vagnsdörren“, befalde grefven de begge betjenterne, som, bestörte af sin husbondes bleka förvridna anletsdrag, verkstälde befallningen.
Grefven hjelpte derefter hertigen att uppstiga och sätta sig i vagnen.