Frikostigheten hade för längesedan blifvit skrinlagd af girigheten, Rättvisan drunknat i korruptionen, Klokheten förlorat hufvudet och Styrkan qväfdes snart derpå i den allmänna opinionens armar.

Denna byggnad, hvaruti orleanska familjen fordom residerade, utgör dock blott en mindre sida i den stora rektangel, som sjelfva Palais-Royal bildar.

De tre öfriga sidorna bestå af en mängd särskilda och småningom under tidens lopp förenade hus, med något olika byggnadssätt utåt de gator, hvartill de gränsa, men inåt den stora gården sammanhållna i en harmonisk och alvarlig stil, med sammanhängande arkader och gallerier på nedra botten samt hoplöpande balkonger till fjerde våningen.

Det blefve i sanning ett vidlyftigt arbete att närmare beskrifva detta ofantliga palats med dess teatrar, hvaribland Théâtre Français, dess många kaféer och dess nästan oräkneliga köpmansbodar, bakom hvilkas slipade fönsterglas alla varor, som lyxen kan påfinna, ligga utbredda, mäktiga nog att förleda en hel verld, rikta eller ruinera den, allt efter som man vill taga det.

Den som önskar veta hvad Palais-Royal inbringar i årliga hyror, kunna vi omöjligt tillfredsställa.

Inåt gården är det ungefär 200 arkader, och för hvarje sådan betalas årligen 2,000 francs; men hvad äro väl arkaderna, som endast tillhöra bottenvåningarne, mot allt det öfriga af ett fyravånings-palats, öfverfyldt med idel praktsalar?

Dock kan man någorlunda göra sig ett begrepp om det, helas afkastning, när man vet, att värden på Café-Rotonde årligen betalar 42,000 francs endast för rättigheten att ställa bord och stolar utanför sitt kafé, hvilket i en halfrund, nästan helt och hållet af glas, skjuter fram på den stora gården.

Vi nämnde den stora gården. Det är på den vi hafva de skuggande kastanierna, de doftande blomster-parterrerna och fontänens uppfriskande kaskad.

Det är af dessa kronor, blommor och perlor som vandraren njuter både vid solens ljus och vid skenet af tallösa lågor, när aftonen är inne.

Men hvem kan räkna de promenerandes antal på denna gård, för att ej tala om dem, som fram och tillbaka röra sig inom de praktfulla gallerierna, bland hvilka la galerie d’Orléans, med dess glastak och spegelväggar, ensamt är en mötesplats för folk af alla klasser?