“Diane älskar en man, som är värdig hennes kärlek.“
Grefven såg något förundrad på hertiginnan.
“Äfven det vet jag“, yttrade han omsider.
“Denne man skall icke blott göra er dotters sällhet, utan är äfven i tillfälle att bereda henne all den beqvämlighet, som hennes stånd fordrar.“
Grefven såg ånyo på hertiginnan, men icke så förundrad som nyss.
“Om jag icke misstager mig“, sade han, “så vill ni låta mig förstå att den unge mannen är rik.“
“Han är rik, monsieur.“
“Ni känner då den unge mannen, madame?“
“Jag känner att han är rik!“ svarade Adelaïde med en lätt rodnad.
“Jag tror nästan att ni på siffran kunde säga mig hur mycket löjtnanten eger af denna verldens timliga goda“, yttrade grefven leende.