Inom en minut hvilade Armand Cambon på den mjukaste af kåsöser.
“En börs med guld åt den, som finner en läkare“, ropade hertiginnan.
Det var ej tid till förvåning: alla betjenterne rusade på dörren.
Endast en qvinlig domestik stannade qvar, förenande sina omsorger med den ifriga hertiginnans, för att kalla den afsvimmade till lifvet.
Den ypperligaste “triple extrait d’eau de Cologne“ och den dyrbaraste “Vinaigre de toilette cosmétique et sanitaire“ häldes öfver den fattige barrikad-kämpen.
Man öfvergöt honom med essenser, som kunnat vara tillfyllest för en prinsessas toalett under en hel månad. Det var annat än muskötkulor och drufhagel!
Men icke nog dermed! man måste äfven förbinda det sårade hufvudet.
Domestiken var rådlös, ty hvarifrån taga charpie och bindlar i en hast?
Men hertiginnan var icke rådlös. Hon gjorde bindlar af en kasimir-schal och charpie af Bryssel-spetsar.
Allt användes för att få det bleka hufvudet väl ombundet och bevaradt. Och säkert är åtminstone att det var ett af de grannast och rikast utstyrda hufvud i verlden.