Simon, Blodröda Fanans chef, hade hela dagen tappert försvarat barrikaderna inom faubourg S:t-Antoine och varit lyckligare än Armand Cambon, emedan ingen af hans barrikader blifvit tagen.
National-gardets mellankomst hade gjort slut på striden och nödgat trupperna att draga sig tillbaka.
Blodröda fanan fladdrade således ostörd på hufvudfästet, som reste sig emot Bastilj-platsen.
Hvita Björnen var icke nöjd med detta ostörda tillstånd. Men hvad ville han göra?
Hans kamrater voro uttröttade af den flere timmar långvariga striden och dessutom saknade han ammunition, för den händelse han ville gå anfallsvis tillväga.
För att på något sätt fördrifva den makliga tiden, föll han då på den sinnrika tanken att låta Liberté, folkqvarterens tillbedda gudinna, göra sitt högtidliga intåg på boulevarderna.
Visserligen var det blott ett karnevals-upptåg, men något vore likväl bättre än intet, och dessutom passade det mycket väl till den innevarande karnevals-tiden.
Men hvar finna en värdig representant af Liberté?
Man kunde icke länge stanna i qvalet, när Collette befanns bland dem, som vore att väljas.
Collette hade troget hållit sitt löfte att icke öfvergifva Félix.