Collette gjorde detsamma och belönades med ett jubel, som Rachel skulle ha afundats henne.
Collette vidtog samma åtgärd med venstra armen och belönades dubbelt.
Deremellan draperade hon sig såsom hon också sett Rachel göra, och det var nära att man med sina bifallsrop tagit ned himmelen.
Med ett ord, Collette lyckades öfver all förväntan.
Collette var följaktligen mycket nöjd med sin nya roll.
Hon, förr så passionerad för debardörs-drägten, föresatte sig nu, att när hon nästa gång besökte opera-maskeraden, skulle hon vara klädd som Liberté.
Félix, hvilken jemte trenne andra unga män, representerande styrkan och i denna egenskap beskyddande Liberté, stod på samma åkdon, sökte i sin förtjusning esomoftast sin älskarinnas blick och hand; men hon hade icke mera hvarken hand eller blick för honom.
Liberté är en gudinna. En gudinna tillhör verlden och kan ej uteslutande tillhöra individen.
Hon kan ej trycka en enskild hand, hon, som till sitt värmande bröst måste trycka hela menskligheten.
Félix fann sig i sitt öde. Han såg i Collette ett väsende, som allt högre lyfte sig till de skyar, hvarifrån hon kommit.