Collette hade försvunnit för honom, ty det var endast Liberté han såg.
Félix hade försvunnit för Collette, ty det var blott en tillbedjande verld gudinnan såg vid sina fötter.
Så framskrider det festliga tåget.
Röken af de brinnande facklorna, hvirflande högt upp öfver allas hufvud, liknar en svajande svart plym, paljetterad med gnistor. Vid hvarje steg det tager, ökas det redan talrika följet, till det mesta dock bestående af qvinnor och barn.
De, som på afstånd se detta tåg, se det med en viss fruktan, liksom såge man deruti ett af dessa moln, som bära blixtarne i sitt sköte.
Men de, som på närmare håll betrakta det, kunna omöjligt finna något annat deruti än en af dessa tillställningar, som under karnevals-tiden ger nya brokiga vingar åt boulevardernas glada lif.
Vid porten Saint-Dénis står ett regemente kyrassierer, hvars blanka kaskar tyckas brinna vid facklornas sken.
Simon, den jättelika körsvennen, kan ej tillbakahålla en politisk opinions-yttring.
Men den roll, han nu har att utföra, är blott af fredlig art och fordrar följaktligen en sansad och modererad opinions-yttring.
Också ropar han blott: