Hon ringde i guldklockan och återtog derefter sin plats i kåsösen.
Denise inträdde och hade verkligen det skygga utseende, som så oroat markisinnan.
“Hvilken ryslig händelse!“ yttrade markisinnan.
“Ja, madame, en ryslig händelse!“ upprepade Denise med ett vida sannare uttryck af bedröfvelse än herskarinnan.
“Du nämnde, att det var med två kulor som den arme hertigen ... O min gud!“
“Ja, madame ... När hertigens kammartjenare tidigt i morse och efter vanan inkom i hans sängkammare, för att emottaga befallningar för dagen, så låg hertigen död i sin säng, träffad i hufvudet af tvänne kulor.“
“Förfärligt! ... Jag mår illa, mitt hufvud värker! ... Säg till att ingen får slippa in i dag ... Champagne med is!“
Denise skyndade ut.
Markisinnan skyndade till en liten byrå med perlemor-inläggningar i de vackraste rosetter, öppnade en klaff, letade länge i en af lådorna och framtog slutligen ur den något, som hon hastigt gömde i barmen.
Derefter sänkte hon sig ånyo i kåsösen, lutande sin panna mot den skönaste af händer.