Perlorna hoppade och dansade ånyo, och ännu lifligare vore de, som dykte upp från botten till ytan, ty de hade så brådtom att förena sig med sina syskon.
Markisinnan framtog hvad hon nyss dolt vid barmen.
Det var en liten grön flaska med glaspropp.
Hon hälde några droppar ur denna ned i champagneglaset.
Lifvet i glaset upphörde med ens.
Perlorna på ytan dogo ögonblickligen och syskonen på djupet kommo aldrig upp.
De stannade för evigt på botten.
Den ljusgula drufvan bleknade. Drufvans ande, den doftande Dityramb, fraktades öfver Stygens vågor.
Denise kom ånyo in med sockerkanderad biscuit, smakfullt upplagd i en pyramid med en lilja af socker på spetsen och ett glödande smultron i liljans kalk.
Det var purpurn i liljans sköte, det var den legitima principen.