“Jaså, två olyckliga vinhandlare,“ upprepade hon med innerligt deltagande; “men hur förhåller det sig då med de stackars menniskorna?“
“Ni skall få höra det, madame“, svarade Hvita Björnen, börjande derefter sina små historier.
Den första handlade om
Monsieur Dudeffant och hans hustru.
Monsieur Dudeffant hade sin vinhandel vid rue Notre-Dame-de-Grâce och bergade sig godt, lik alla vinhandlare, som bo vid sjöar eller floder.
Dudeffant hade en ung och mycket vacker hustru. Men madame Dudeffant, som alls icke tyckte om vin, tyckte deremot mycket om frukt och helst den frukt som var förbjuden.
En dag lemnade hon sin beskedlige man ensam bland fastagerna och rymde till en lustgård, hvars herre var tjenstgörande officer vid Lanciererne.
Mannen rusade efter henne och träffade officeraren.
“Monsieur!“ sade han till denne med tårar i ögonen; “jag kan icke lefva utan min hustru ... gif mig derför henne tillbaka eller gif mig döden!“
Oaktadt det icke var någon brist på vinhandlare i Paris, så att en dylik mer eller mindre hade gjort föga till saken, ville likväl den hederlige officeren icke döda monsieur Dudeffant, utan gaf den stackars vinhandlaren ordentligt hans hustru tillbaka.