“Jag är säker på att ni gör allt i verlden för att återföra den olycklige till förståndet.“
“Utan tvifvel,“ medgaf markisinnan, ty man måste medgifva allt hvad en dåre säger.
“Jag visste nog det, ty ni har ett så godt hjerta,“ påstod Hvita Björnen.
Det var ej något tvifvel mera: vindragaren hade blifvit galen, liksom vinhandlaren.
Hvita Björnen framkom nu med sin andra lilla historia om
Monsieur Maugiron och hans oskyldiga viner.
Vid rue Jacob hade monsieur Maugiron sin vinhandel.
Han var en af de rikaste vinhandlare i Paris, emedan han hade flere kunder än de fleste andra i samma handel.
På sin skylt kallade han sig “successeur de son père“, oaktadt hans far icke varit annat än vattenbärare.
Men hela verlden trodde att “successeur de son père“ var en stor firma, och trodde det ända till dess att hela verlden skref “successeur de son père“ på sin skylt, varierande emellanåt med “de son frère“, “de son cousin“, “de sa mère“ och så vidare.