“Förbarmande! nåd!“ ropade den döende, förande Armands hand till sina kalla läppar! “evige Gud! heliga Maria! nåd! nåd!“
Armand erinrade sig att han vid sitt bröst hade ett litet krucifix.
Han framtog detta och höll det nära intill markisinnans ögon.
Det föreföll honom som om frälsarens gyllene bild lånade något af sin klarhet åt den döendes anletsdrag.
Häftigt ryckte markisinnan till sig krucifixet och tryckte det jemte Armands hand till sitt bröst.
Markisinnan d’Estelle hade, efter hvad vi känna, velat förgöra både Armand Cambon och hertiginnan de Beaudreuil, och likväl var det den förres hand och den sednares gåfva, som förmildrade hennes sista stunder.
Fyrtioförsta kapitlet.
Tuilerierna.
Le Palais de Tuileries är grundlagdt af drottning Catharina af Medici.
Dock blef det i sitt nuvarande skick först fullbordadt i början af Ludvig XIV:s regering.
På samma tomt stodo förut några tegelugnar (tuileries), hvilka inköptes och nedrefvos, för att lemna rum åt ett palats för konungar.