“Jag tackar er för er välmening“, svarade grefven; “men jag vill inte ha vakt utanför mitt hus.“
“I sådant fall har jag en annan order“, förklarade blusen.
“Och den lyder?“
“Att antingen grefve de Vandeul det tillåter eller icke, så stanna vi qvar såsom poster här utanför.“
Efter dessa ord gick den beväpnade ur rummet.
“Skulle det verkligen vara fråga om att hålla ordning“, mumlade Berryer, närmande sig fönstret med en djup rynka i pannan.
När den beväpnade utkommit i salen, blef han varse tvänne unga och vackra damer, hvilka stodo framför ett af fönstren och med ängsliga blickar betraktade den beväpnade karlen, som stannat qvar på gatan.
En af dem, den blekaste, vände sig mot honom, som utkommit ur grefvens rum.
“Hvad betyder detta?“ frågade hon med en skygg blick på den beväpnade.
Blusen gaf henne ungefär samma svar, som han nyss gifvit grefven.