Frihetens ängel, stadd på färd genom verlden, hejdades, och blek blef gudinnans förr så lågande kind.
Förtryckets bojor, för hvilkas sista länkar jorden redan öppnat sig, rycktes upp och slamrade ånyo kring midjan af blödande folk.
Men allt gick dock icke förloradt.
Franska republiken stod, oaktadt orkanen, liksom hon ännu står, oaktadt intrigerna.
Hon är Damokles-svärdet öfver monarkernes hufvud. Visserligen fortgå ännu desse på den reaktionära banan, men de skulle aldrig våga det, om de icke hoppades på republikens snara undergång.
Men franska republiken kan ej falla, ty hon är det oumbärliga lifselementet för Frankrikes framtida ordning och lugn. Hon är, för att tala med Thiers, “den styrelseform, som minst söndrar Frankrike.“
Monarkerne, sedan de väl hunnit öfvertyga sig om omöjligheten att störta henne, skola af nödvändigheten göra mera än en dygd. De skola närma sig folken, uppfylla deras rättvisa anspråk och, i det de söka öfverbjuda republiken i vishet och mildhet, göra henne obehöflig i deras länder.
Ty göra de ej det, och göra de det icke i tid, då faller Damokles-svärdet, då ...
Ludvig Filips tron var ihålig och skör, var af glas. Men glaset duger förträffligt till spegel.