“Hvarför så?“
“Han skall genast skynda att angifva er inför polisen.“
“Tvärtom, han skall icke angifva mig, ty han är större penningkarl än royalist, beundrar icke oftare Ludvig Filips bild än när han ser den på louisd’oren eller fem-francsstycket ... Hans pengar sitta nog långt inne ändå, utan att han behöfver sätta mig i kurran ... Han tager mig lättare såsom spicken än som griljerad.“
“Men det kunde finnas någon bland gästerne, som icke stode till er i samma innerliga förhållande som restauratören.“
“Det är mera möjligt ... Men hvad vill ni jag skall göra?“
“Ni har slägtingar i Versailles ... ni kunde dölja er hos dem några dagar.“
“Parbleu! ... jag skulle resa från Paris! ... lemna Paris i dessa dagar, då jag har det bästa hopp att få höra mina sånger sjungas vid ackompagnement af handgevärs-salfvor och kanonskott? nej, nej, sacredieu! ... Man vet att jag har Afrodite i bröstet, Bacchus i strupen och Apollo i hufvudet ... Det återstår mig nu att visa att jag har Mars i armen.
Sonnez trompettes immortelles!
L’écho du peuple vous répond.
Aux étrangères sentinelles