“Ni kan emellertid vara säker på att det icke är någon förklädd prins“, yttrade Eugène; “jag fruktar verkligen att vi fått ganska simpelt folk att göra med.“
“Simpelt folk?“ upprepade Armand; “hvad tänker ni på, monsieur Eugène! ... Ni, en republikan, en folkskald, tala med sådan förakt om det lägre folket!“
“Au diable! ni har rätt ... Man glömmer sådant der så lätt under praktiken.
Pour sacrer notre indépendance,
Au rameau de la liberté
Unissons, enfants de la France,
Celui de la fraternité.“
Så sjungande, lemnade Eugène ånyo vår hjelte och närmade sig motståndarens sekundant, hvarefter de gemensamt, enligt öfligt gammalt bruk, utmätte platsen och bestämde de punkter, från hvilka de begge duellanterne skulle utgå för att möta hvarandra.
Sedan allt detta blifvit behörigen verkstäldt, drogo sig sekundanterne åt sidan, lemnande platsen åt kämparne.
Desse närmade sig långsamt och stannade midt emot hvarandra på ungefärlig sabellängd.