“När?“
“Förliden natt.“
“Med anledning af mitt namn?“
“Naturligtvis ... ert namn har för mycken vigt för att icke genast låta den andra vågskålen sväfva i luften.“
“Ministrarne sammanträdde för att resignera?“ frågade bankiren med helsans färg på sitt ansigte, “och deras afsked har blifvit gilladt af konungen? ... det är ju klart att så måste vara.“
“Huru det förhåller sig med den saken känner jag ej.“
“Men några af dem måtte väl hafva strukit på foten, och finans-ministern kan väl icke gerna sitta qvar“, sade Géronniere, som, efter hvad vi redan känna, var oförsonligast mot finans-ministern.
“Jag har icke hört det.“
“Icke det!“ suckade bankiren, sjunkande modfäld tillbaka på sin bädd.
“Deremot berättas det ...“