Denne konung var mycket road af murare-yrket och han brukade ofta gå upp på byggnads-ställningarne för att så nära som möjligt studera murar-arbetet på de slott han antingen lät bygga eller iståndsätta.
Denna hans vurm kom emellertid både Paris och Versailles till mycken nytta.
“Men har ni hört att konungen förbjudit ...“
“Konungen!“ afbröto flere melodiska röster; “hvem säger konungen? ... Finns det väl någon annan konung än Henri cinq?“
“Förlåt! jag menade le chapeau gris“, ursäktade sig den obetänksamma.
“Le chapeau gris, chapeau gris!“ instämde alla skrattande.
Äfven detta var ett öknamn, som tillkom Ludvig Filip, med anledning deraf att han ofta begagnade grå hatt.
“Vi ha kommit in midt i legitimiteten“, hviskade Collette i sin älskares öra.
“Om jag lefde den dag, då jag finge se den grå hatten falla med det grå hufvudet derunder!“ ropade en ovanligt klingande silfverstämma; “det vore en äkta orleanistisk chapeau-bas!“
Äfven detta föga fromma infall belönades med lifligt bifall.