— Har du förlorat något? frågade han.
Tidningen skramlade i handen på den läsande, och han lät den falla på bordet.
— Vad har hänt?
— Läs!
Doktorn läste; läste och svällde ut, läste och ljusnade.
Han läste att svenska kvinnoemancipationens översteprästinna slungat hela röran i golvet, då hon upptäckt att det var galenskap. Och hon uppmanade könet och mödrarna att arbeta för kvinnans utveckling till kvinna, till moder och maka.
— Äntligen! utropade doktorn. Pannkaka blev det och var det, därför att det utgick från en falsk förutsättning. Men tänk, så mycket arbete, så mycket hat, så mycket s-t, som rörts opp. De ville ju mörda Falk därför att han inte kunde fatta galenskapens finesser. Om jag vore troende, så skulle jag offra en hekatomb åt gudarne!
Holger kunde icke deltaga, ty han kände sig ha förlorat sin religion, tron på kvinnan! Och till att erkänna ett misstag hade han icke kraft. Han blev ond som vanligt är, och efter att ha hämtat sig, reste han borst.
— Därför att hon tröttnat, så …
— Så? Talar vi, om annat! Hur ha Ester och Max det?