— Nåväl, han utmanade Herren och stämde honom på valplatsen i Hinnoms dal! Vem segrade?
— Tror du att det var detta?
— Ja, vad skulle det annars vara? Tobaks- och alkoholförgiftning är ju lätt botad. Deliranter gå själva till sjukhuset, och komma ut om åtta dar. Tänk att du inte kan se ett kausalsammanhang, som är så slående!
— Ett nytt ord i ordboken; men saken och orsaken? Var är tvingaren? Vem tvingar mördaren att tänka på sitt brott? Samvetet! Och bakom samvetet? — Emellertid, skalden slutade i en religiös kris …
— Där ser du vad religion är!
— Akta dig! Akta dig! — Nu tror jag icke man har rätt att klaga på läkarevården här. Den sjuke skall väl isoleras fullständigt genom de omgivandes oförståelse; han skall ensam med sitt samvete göra opp sina angelägenheter; icke kunna få tillfälle beklaga sig och bli falsk martyr. — — — Är du aldrig rädd att vara här?
— Nej, inte jag, ty jag iakttager mig. Men det finns kandidater, som försätta sig i svaghetstillstånd genom oordentligt liv, och de bli mörkrädda, fastän de icke tro på något annat än fysiologin. Man har ju sett professorer här, som angripits; och tjänare ha vi flera …
De inträdde i slottet. Abstrakt, strävt, gråtfärdigt som självmordsrummet i ett hotell, det där rummet, som man alltid ger den gäst, vilken ser mest olycklig ut, rummet av tre dörrar och ett fönster; där sängen står vid en igenlåst dörr med nyckelhålet invid huvudkudden, och soffan, enkom gjord att man varken kan sitta eller ligga på den, framför andra dörren; detta rum med utsikt åt köksgården och ostädade rum mitt över, och som synes vara reserverat åt självmördaren.
Greve Max blev beklämd; men Ester, som kom för sent, måste genast gå sin rond, och vännen följde. En lång korridor och en trappa ner; brandposter med slangar som långa svarta ormar slingrande sig utmed de vita väggarne, gaslågor som fjärilar av eld; slutligen en ruta med galler, där de stannade.