[Sid. 100], rad 15: Skogvaktaren uppfattade först signalerna. Så hskr. Uppl. 1: — — första signalerna. Slarvfel.
— rad 17: Håll patron, det är vråk! Så hskr. Uppl. 1: det är en vråk. ”En” — — tillagt av sättaren; jfr ovan anm. till sid. 52, rad. 22—23 och sid. 84, rad. 31—32.
— rad 20: som om han ämnat. Så hskr. Uppl. 1: — — ämnade. Läsfel.
— rad. 22—23: tog han en stör, som prickat ut rännan. Så hskr. Uppl. 1: — — prickade etc.
[Sid. 101], rad. 28—30: De bägge meningarna som börja: ”När jag drog mig tillbaka” och: ”Jag blev ensam”, inleda i uppl. 1 nya stycken, en sättning, som beror på missförstånd av sättaren till uppl. 1, uppkommet emedan de vardera börja ny rad i handskriften. Repliken har här enligt hskr. satts i ett fortlöpande stycke.
[Sid. 102], rad. 6—7: Jag önskar ibland jag vore läsare själv. Uppl. 1: — — att jag vore; vanlig tryckeriändring.
— rad 9: Herrans. Så hskr. Uppl. 1: Herrens.
— rad 17: det säger de. Så hskr. Uppl. 1: säga; läsfel.
— rad. 32—33: Kan inte förståndiga, redliga män läsa i jorden och döpa? Så hskr. I uppl. 1 meningsstörande tryckfel: Kan inte samma förståndiga redliga män etc. ”Samma” är ett läsfel för ett i hskr. överrankat oläsligt ord.
[Sid. 104], rad 29: Vad kostar han [hästen] då? Så hskr. Uppl. 1: den.