[Sid. 73], rad 31: Det är en baddare. I hskr. ”en” överhoppat.
[Sid. 74], rad 13: men han måste tiga. Hskr.: men måste etc.
[Sid. 75], rad 26: så var det slut med freden, och masken föll. Hskr.: — — och masken föll med. Som ”med” står nederst på sidan utan skiljetecken, är möjligt att Strindberg här tänkt låta följa något det han sedan glömt nedskriva.
[Sid. 79], rad 13: utan du är ett svin! Det är vad du är! Hskr. därefter: och det är ni allihop.
[Sid. 81], rad 8: en svensk envoyé. Hskr.: en envoyé.
[Sid. 87], rad 28: Sverige dör visserligen här. Hskr.: — dör här visserligen.
[Sid. 88], rad. 19—20: de [författarinnorna] utnämnas till jättesnillen av Lilla Sakris! Hskr.: — — av der Hurenwebel!
[Sid. 91], rad. 19—20: kväve, som mjölken och gödseln innehöll. ”Mjölken och” saknas i hskr.
[Sid. 92], rad. 5—6: Mera påtagliga däremot voro huvudbokens uppgifter. Hskr.: mer påtaglig var — — uppgift etc.
— rad 26: Å herre Gud. Hskr.: Å herr Gud, antagligen skrivfel.