Emellertid, de mänskliga hjärnornas tröghet är så stor, i synnerhet de tränades, att när de dragit det första corollariet, de icke orka dra det andra.
Därför upplöste sig förvåningen i ett dumt flin, som sedermera blev ondsint och slutade med att man visade tänderna. När slutligen i vårt nya sekel Ramsay (och Kelvin) påvisade, att radium kan bli helium, fingo de gamla rutinisterna konvulsioner, då de funno sig ha tagit galen väg och det var för sent att vända om.
Detta var historien om guldmakeriet på nittiotalet, som var så enkelt, enklare än Columbi ägg.
Emellertid för att återvända till Swedenborg. Hundrahövdad steg han ur graven: astronomerna i Pulkova hälsade honom som astronomen, Kants och Laplace’s föregångare; zoologerna upptäckte honom, och funno att Buffon plundrat hans kosmogoni i sin inledning till Djurriket; kemisterna och bergsmännen i synnerhet hyllade honom; och slutligen kommo fysiologer och anatomer i skaror för att frambära rökelse och myrrha åt den på nytt nyfödde! Men kronan fick Swedenborg av en litteraturhistoriker, Max Morris, som i en längre avhandling föreställde samtidens liberala idol, själva Goethe, såsom Swedenborgs lärjunge. »Swedenborg im Faust» heter uppsatsen (i Euphorion 1899, häftet 6), däri ur Arcana Coelestia visas, att Fausts beröringar med andevärlden äro förmedlade av Swedenborg, genom Kant och Fräulein von Klettenberg (redan 1771).
Vad sade Goethes-vännerna om det? Ingenting, ty när man blir svarslös, säger man vanligen ingenting!
*
Detta var sekelslutets förnämsta andliga rörelser, som mot de sista åren dock skulle slå ut i några stora gnistor, tändande, lysande för det nya århundradet, som kanske skall bli det allra största, om ock 1800-talet var det största — sedan 1400-talet.
NIONDE KAPITLET.
Ester.
Ester Borg, redaktörens och fru Britas dotter, var en flicka utan skönhet, det visste hon själv, och därför vaknade hon tidigt till det beslutet att bli någonting i stället för att vänta på en man. Hon blev student vid sjutton år och for till Uppsala för att bli läkare, icke av någon särskild kallelse, utan för att ha något att göra.
Hon kom på sitt namn in i kretsar, där samtidens frågor slutbehandlats och där man hade en ny syn på livet, en antecipation av det kommande. Det var icke längre några tvivel eller farhågor, det var axiomer.