— Hur är det med honom? hörde han predikantens stämma ovanför sitt huvud.

— Om du vore en kvinna i stället, skulle jag åter leva, ty kvinnan är mannens rötter i jorden, svarade den sjuke, duande för första gången sin gamle kamrat.

— Prisa din lycka, att du förlorade den murkna roten!

— Utan rot kunna vi icke växa och blomma!

— Men med en sådan kvinna, Borg!

— En sådan? Vet du, vem hon var? Jag har aldrig fått veta det.

— Ja, då behöver du bara veta, att hon var en sådan, som en man icke gifter sig med. Men nu är hon förlovad i alla fall …

— Med honom?

— Med honom! Det stod i bladet i förgårs.

Efter en stunds tystnad ville predikanten resa sig och gå, men den sjuke höll honom kvar.