— rad. 6—7: där den grävs opp som ett prov på folkets slughet. Så hskr. Uppl. 1—6: där den grävts upp etc. Strindberg har först skrivit ”tas”, men redan vid löpande skrivning strukit detta och skrivit ”grävs”.
[Sid. 236], rad. 2—6: den mattvita runda fläcken. Så hskr. Uppl. 1—6: den maltvita (!) runda fläcken.
[Sid. 237], rad 4: i förgårs. Så hskr. Uppl. 1—2: i förgår. Uppl. 3—6: i förrgår.
— rad 7: — Tala om en saga för mig, bad han. Så hskr. Uppl. 1—6: — — sade han. Läsfel.
[Sid. 238], rad 27—29: hur han lärde oredliga arrendatorer att skriva falska skuldebrev, lärde hantverkare att slå dank. Så hskr. Det spärrade är överhoppat i uppl. 1—6. ”Lik”. De båda ”lärde” stå i hskr. i jämnbredd med varandra på två olika rader.
[Sid. 239], rad. 19—20: nu såg han i sydost ute på revet en stor, svart ångare. Så hskr. Uppl. 1—6: — — ute på havet en stor, svart ångare. Läsfel.
[Sid. 240], rad 30: spisen. Så hskr. Uppl. 1—6: spiseln.
[Sid. 242], rad 6: blodtårar. Så hskr. Uppl. 1—6: blodstårar.
— rad 23: det lilla fragmentet av jorden. Så hskr. Uppl. 1—6: det lilla fragment av jorden.
— rad. 24-29: och när han såg — — vände han sig om, spottade, halade skotet och tog fullt. Så hskr. Uppl. 1—6, enligt blyertsändring (ej av Strindberg) i hskr.: — — vände han sig om och spottade, halade skotet och tog fullt.